Particip är ord som presenterar en handling eller ett tillstånd som en egenskaper hos dess subjekt eller objekt. Particip bildas med speciella participändelser. Det finns sex participsuffix, tre aktiva, ANT, INT, ONT, och tre passiva, AT, IT, OT.

Particip som adjektiv

Ett aktivt particip presenterar en handling eller ett tillstånd såsom en beskrivning av dess subjekt.

Ett passivt particip presenterar en handling eller ett tillstånd såsom en beskrivning av dess objekt:

Passiva participer är möjliga bara vid handlingar som kan ha objekt. Man kan inte säga exempelvis okazata, eftersom okazi aldrig kan ha objekt. Alla verb med suffixet IĜ är intransitiva. Därför är ...iĝata, ...iĝita och ...iĝota aldrig möjliga.

Vokalerna i participen är de samma som vokalerna i verbändelserna AS, IS och OS. Också betydelserna är mycket lika, men inte fullständigt identiska. AS visar huvudsakligen att handlingen sker i nutid, medan ANT och AT betecknar ett fortgående eller en upprepning i handlingen. IS visar att handlingen skedde före nutid, medan INT och IT visar att handlingen har fullbordats, möjligtvis före en annan handling. OS betecknar en tid efter nutiden, medan ONT och OT betecknar ett tillstånd före handlingens begynnande, ofta med den nyansen att man har för avsikt att utföra handlingen, att man planerar den, eller att den snart ska ske.

Lägg märke till: Vissa personer experimenterar med particip svarande mot ändelsen US, UNT och UT: skribunta viro = "viro, kiu skribus", skributa letero = "letero, kiun oni skribus".

Particip som adverb

Ett particip med ändelsen E anger en ytterligare handling, som syftar på subjektet i satsen. I stället för att uttala två satser, en för varje handling, sätter man samman satserna till en:

Därför är sammansatta satser vanligare i skriftspråket. De presenterar ett komplicerat förhållande mellan flera saker i mycket förtätad och komplicerad form. Talspråket uttrycker ofta sådana saker med flera ord.

I sådana satser måste det adverbiella participet till sin betydelse vara en beskrivning av predikatets subjekt:

Säg alltså inte: Promenante sur la strato venis subite ideo al mi en la kapon. Subjektet till predikatet venis är ideo. Satsen betecknar alltså att idén promenerar på gatan, vilket sannolikt inte är den avsedda betydelsen. Man måste säga: Promenante sur la strato mi subite ekhavis ideon en la kapon. Eller: Kiam mi promenis sur la strato, venis subite ideo al mi en la kapon.

Particip som substantiv

Ett aktivt particip med ändelsen O anger tankesubjektet för handlingen eller tillståndet. Ett passivt particip med ändelsen O anger tankeobjektet. Enligt en specialregel anger ett O-particip normalt en person.

Man ska inte lägga till suffixet UL, eftersom O-particip i sig själv anger en person.

Om det inte handlar om en person, utan om en sak, ska man lägga till suffixet AĴ: skribitaĵo, legataĵo, plenumitaĵo, plaĉantaĵo. Men när AĴ finns med, är ofta participändelsen överflödig. Normalt räcker det med skribaĵo, legaĵo, plenumaĵo, plaĉaĵo.

Ibland anger particip på O dock en icke-personlig sak, som fullgör en funktion, speciellt i matematik och liknande:

Av ett substantiv som betecknar person kan man normalt konstruera ett adjektiv som betyder "relaterad till personen". Detta är inte möjligt för substantiviska particip, eftersom A-particip har en annan betydelse:

Lägg märke till: Ordet Esperanto (med stor begynnelsebokstav) var från början ett particip med betydelsen "hoppfull person", men det är nu ett namn på ett språk, och betraktas inte längre som ett particip. Man kan alltså konstruera adjektivet Esperanta = "relaterat till språket esperanto". Ordet esperanto (med liten begynnelsebokstav) är däremot fortfarande ett particip, och det betecknar fortfarande en "hoppfull person".

Sammansatta verbformer

Med hjälpverbet esti och olika particip kan man mycket exakt uttrycka olika nyanser av modus, tempus, varaktighet, fullbordan osv. Enkla verb med AS, IS, OS, US och U är generellt att föredra, men i de fall då man vill presentera en handling i detalj kan man använda en sammansatt form. I princip kan man kombinera samtliga former av esti (esti, estas, estis, estos, estu, estus) med alla sex participerna. Detta ger i princip 36 möjliga sammansatta verbformer. Några av dessa former är dock knappast användbara i praktiken, eftersom de uttrycker alltför säregna eller speciella nyanser. Andra uttrycker nyanser, som visserligen behövs, men för vilka det finns andra mer bekväma uttryckssätt. Här följer bara några exempel:

De sammansatta ANT-formerna är mycket sällan behövliga. De framhäver att något är bestående medan något annat sker. Normalt räcker det med enkla verb. Ibland kan man använda (ĝuste) tiam för att understryka samtidighet. De sammansatta INT-formerna behövs oftare. De kan vara användbara för att visa att en handling skedde före en annan. Ofta visar dock sammanhanget detta tillräckligt tydligt. Vid behov kan uttryck med jam, antaŭe, ĵus, post kiam eller antaŭ ol hjälpa till. De sammansatta ONT-formerna kan användas för att visa en förestående eller avsedd handling. Också baldaŭ och olika verb kan visa detta, ofta mera klart.

De sammansatta IT-formerna skiljer sig lite från de sammansatta INT-formerna. En sammansatt INT-form visar alltid en handling som ägde rum före en annan handling. En sammansatt IT-form visar fullbordandet av en handling, eller en handling som gav resultat. En IT-form kan ju visa en tidpunkt som var tidigare än en annan, men mycket ofta är det inte så.

Ibland skulle det kunna bli missförstånd om huruvida IT-formen visar en tidigare handling eller en handling som gått i uppfyllelse. Kiam via domo estis konstruata, mia domo estis jam longe konstruita. Estis konstruita är förtida jämfört med estis konstruata. Antaŭe ni iradis en la lernejon kaj iom lernis, kaj poste ni estis konfirmitaj. Estis konfirmitaj är en senare handling jämfört med iradis och lernis.

I stället för att använda esti + particip, förvandlar man ibland själva participet till ett verb, på samma sätt som man ofta direkt verbifierar andra adjektiv: estas leganta → legantas, estis legonta → legontis, estus leginta → legintus, estas legata → legatas, estos legita → legitos och liknande.

Sådana former är helt logiska och regelbundna, men tyvärr är de i praktiken mycket svårbegripliga. Ett ord som legintos innehåller synbarligen för mycket information i en för kompakt form. De normala sammansatta formerna med esti är lämpligare i de sällsynta fall då man inte kan använda vanliga enkla verbformer (legis, legos osv.).

Men vissa sådana förkortade former används faktiskt i praktiken. Speciellt INTUS-formerna är populära. En enkel US-form är helt tempuslös, men många uppfattar ändå US-verben som uttryck för presens, och använder INTUS alltid när det rör sig om förfluten tid. Se mi sciintus tion, mi agintus alie. = Se mi estus sciinta tion, mi estus aginta alie. Man kan helt enkelt säga: Se mi (tiam antaŭe) scius tion, mi (tiam) agus alie. Om jag (då tidigare) hade vetat detta (då) hade jag handlat annorlunda.

Också former på ATAS är ganska vanliga: Bezonatas novaj fortoj en nia organizo. = Estas bezonataj... Serĉatas nova redaktisto por la revuo. = Estas serĉata...

Passiv

Satser med ett transitivt verb kan man omforma från aktiv (normal sats) till passiv. Passiv är liksom ett omvänt sätt att presentera en handling. När man förvandlar en sats till passiv sker tre förändringar:

• Objektet blir subjekt (och förlorar sin ändelse N).
• Predikatet blir ett sammansatt verb: esti + passivt particip.
• Det aktiva subjektet försvinner eller blir ett de-adverbial.

La knabino vidas la domon. - Flickan ser huset.

• la domon → la domo
• vidas → estas vidata
• la knabino → de la knabino

→ La domo estas vidata de la knabino. - Huset ses av flickan.

Li batis sian hundon per bastono. - Han slog sin hund med käpp.

• sian hundon → lia hundo
• batis → estis batata
• li kan försvinna

→ Lia hundo estis batata per bastono. - Hans hund blev slagen med käpp.

Man ska använda passiv för att flytta uppmärksamheten bort från det aktiva subjektet till handlingen. Det dåvarande objektet (det nya subjektet) får också mer uppmärksamhet. Man använder ofta passiv när man talar om en mycket allmän sak, när det knappt finns ett aktivt subjekt.

Om man i en passiv sats vill bevara det ursprungliga aktivum-subjektet måste man använda prepositionen de: Ĝi estis trovita de mia frato. = Mia frato trovis ĝin. La piano estas ludata de vera majstro. = Vera majstro ludas la pianon. Prepositionen de har många betydelser, men vid passivparticip visar de normalt alltid agenten. Om det däremot är risk för missförstånd kan man använda fare de: Ĝi estis forprenita fare de mi. = Mi forprenis ĝin.

Om subjektet i en passiv sats är en bisats, ett infinitiv eller ett kvantitetsadverb eller adverbiellt småord), då måste passivparticipet ha ändelsen E: Oni interkonsentis, ke mi faru tion. → Estis interkonsentite, ke mi faru tion. Oni ordonis al mi fari tion. → Al mi estis ordonite fari tion. Oni atribuis multe (= multon) al tiu rakonto. → Multe estis atribuite al tiu rakonto. Ibland uppträder ett transitivt verb i en sats utan objekt. Om man förvandlar en sådan sats till passiv form, blir resultatet en subjektlös sats. Participet ska också då ha ändelsen E: Oni parolis pri tio. → Pri tio estis parolate.

Passiv — participval

Valet av particip i passiv beror på vad man vill uttrycka. Man ska välja ett AT-particip om man intresserar sig för handlingens fortskridande varaktighet, eller om det handlar upprepning av handlingen. Man ska välja ett IT-particip om fullföljandet eller resultatet är viktigare. Man ska välja ett OT-particip om det handlar om ett tillstånd före handlingen.

AT

varaktighet eller upprepning

IT

fullföljande eller resultat

OT

tillstånd före en handling

När man tvekar mellan AT och IT, kan man använda ett kontrolluttryck för att få reda på vilken nyans som passar bättre:

Om man kan tillägga iom post iom, plu kaj plu (efterhand) aŭ ree kaj ree (på nytt och på nytt) utan att helt ändra betydelsen, då passar det med AT, eftersom iom post iom kaj plu kaj plu framhäver något bestående, och ree kaj ree framhäver upprepning.

Om man kan lägga till definitive utan att fördärva betydelsen, då passar IT, eftersom definitive framhäver ett fullgörande eller ett uppnående av ett resultat.

En del verb har två olika betydelser, och valet av particip beror på vilken av de två betydelserna som avses. Klassiska exempel är verbet okupi, som antingen kan betyda "ta i besittning" eller "hålla ockuperad". Tagande är normalt en momentan handling, och därför är det speciellt fullföljandet av intresse. Hållandet är däremot en mer långdragen process, och därför är normalt varaktigheten mer intressant. Efter besittningstagandet följer dock hållandet av besittningen, och före hållandet skedde normalt ett tagande. Därför kan man vid okupi ofta använda en AT-form eller en IT-form efter smak, utan praktisk skillnad: Mi estas tre okupata de mia laboro. = Mia laboro nun "tenas min" (plu kaj plu), ĉar ĝi antaŭe "prenis min". Mi estas tre okupita de mia laboro. = Mia laboro (definitive) "prenis min", kaj tial ĝi nun "tenas min". Ett annat exempel är verbet "kovri", täcka: Li kovris la plankon per tapiŝo. → La planko estis kovrita (de li) per tapiŝo. Här rör det sig om slutresultatet av handlingen "lägga på golvet". Tapiŝo kovris la plankon. → La planko estis kovrata de tapiŝo. Här rör det sig om en fortskridande varaktighet av handlingen "kuŝi sur planko". Oftast använder man verbens IT-form vid verb som okupi och kovri, men man har fritt val beroende på vilken idé man vill uttrycka.

Ibland föredrar man ett AT-particip när handlingen bara är en teoretiskt möjlighet som inte säkert ska komma att förverkligas, eller när handlingen negeras, eller om sammanhanget på något sätt undanröjer idén om ett fullföljande: Ŝi estis nun en tia aĝo, ke ŝi devis esti konfirmata. Det handlar bara om en plikt att konfirmeras. Om konfirmationen verkligen fullföljs vet man ännu inte. Ili volas, ke tia aŭ alia ŝanĝo estu farata jam nun. Om förändringarna kommer att verkställas vet man inte. La unueco de Esperanto neniam estos rompata. Brytningen har aldrig förverkligats. Eĉ vulpo plej ruza fine estas kaptata. Det handlar om en princip som alltid gäller. Idén om varaktighet blir alltså viktigare än idén om fullbordan. Men det är också möjligt att använda IT-formen i dessa satser. Man har fritt val utifrån den nyans som man vill uttrycka.

Vid upprepade handlingar använder man normalt AT, eftersom man intresserar sig för upprepningen, men ibland kan man koncentrera sig på fullföljandet av varje enskild omtagning och använda IT. Om man visar det bestämda antalet upprepningar blir fullföljande viktigare, och man använder då vanligen IT-formen:Dum la milito tiu vilaĝo estis ofte prirabata kaj bruligata. Dum la milito tiu vilaĝo estis kvarfoje prirabita kaj bruligita.

Lägg märke till: En del esperantister accepterar inte ovanstående principer för val av AT och IT. Enligt dessa esperantister ska AT i stället beteckna "just då", och IT ska beteckna "innan". De använder satser som: Mi estis naskata en Januaro. La ŝlosilo estis perdata hieraŭ. Subite li estis trafata de kuglo. Ett sådant språkbruk kallar man vanligtvis "atismo" (också "tempismo"). I normal esperanto använder man IT i sådana satser, och då använder man ofta uttrycket "itismo" (också "aspektismo"). Frågan om itismo och atismo avgörs slutgiltigt av tre modellmeningar i Fundamento: Georgo Vaŝington estis naskita la dudek duan de Februaro de la jaro mil sepcent tridek dua. Li sentis sin tiel malfeliĉa, ke li malbenis la tagon, en kiu li estis naskita. Mia onklo ne mortis per natura morto, sed li tamen ne mortigis sin mem kaj ankaŭ estis mortigita de neniu; unu tagon, promenante apud la reloj de fervojo, li falis sub la radojn de veturanta vagonaro kaj mortiĝis.