I esperanto är huvudregeln för ordföljd begripligheten. Man ska sätta orden i en sådan ordning att betydelsen är klar. De olika ändelserna, i synnerhet N, möjliggör stor frihet, men friheten är inte absolut.

Många adverbiella småord ska vanligen för klarhets skull stå omedelbart före det som de relaterar till, exempelvis ankaŭ, eĉ, tre, nur. Också ne ska stå före det som det negerar.

En preposition bör alltid placeras framför det, vars funktion den visar.

En konjunktion ska stå före det som den anknyter till.

Ajn ska stå omedelbart efter det tabellord som det nyanserar.

Satsdelars ordning

Den grundläggande ordningsföljden för satsdelarna följer denna modell:

subjekt — predikat — objekt — andra satsdelar

Om man använder en annan ordföljd, ändrar man inte den grundläggande betydelsen utan man skapar bara andra framhävanden. Vid ett predikativ kan man dock inte alltid ändra ordföljden helt godtyckligt, eftersom predikativet oftast inte har någon funktionsmarkör. Det är en skillnad mellan leono estas besto (sant) och besto estas leono (falskt, eftersom det existerar även andra djur). I en sats som lernanto fariĝis instruisto är ordningen mycket viktig, eftersom instruisto fariĝis lernanto är en helt annan sak. I de flesta verkliga satser med predikativ undanröjer dock sammanhanget alla missförståndsmöjligheter, även om man använder en ovanlig ordföljd. Men en sats som instruisto lernanto fariĝas är knappast begriplig, och bör därför undvikas.

Placering först

En satsdel, som normalt inte förekommer först i en mening, kan man betona genom att placera den just i en sådan inledande position:

En satsdel, vars huvudord är ett KI-ord, står normalt först i sin huvudsats eller bisats. En sådan placering är alltså inte speciellt betonande för KI-ord. Framför KI-ordet kan det dock stå en preposition, som visar dess satsbetydelse:

I princip kan även andra ord, som samarbetar med KI-ordet, stå före det, men man undviker generellt att ha något framför ett KI-ord, som inte är en preposition:

Konjunktionerna kaj, aŭ och sed kan utan problem uppträda före ett KI-ord, eftersom sådana småord inte egentligen hör till den efterföljande satsen, utan bara länkar den till den föregående: Dum la trarigardado mi trovis diversajn esprimojn, kiuj siatempe ŝajnis al mi bonaj, sed kiuj nun al mi ne plaĉas kaj kiujn mi volonte ŝanĝus.

Ibland kan man placera en satsdel, som egentligen tillhör en bisats, i början av hela satsen. Detta skapar en stark betoning pga den ovanliga ordföljden:

Ofta kan det uppstå förvirring om till vilken del av satsen som framförställda ord verkligen hör. Det kan verka som om de hör till huvudsatsens verb, eftersom de står närmast det. Om satsdelen, som man vill framhäva, fungerar som subjekt i sin bisats, kan man absolut inte avlägsna den, eftersom subjektet måste åtfölja sitt predikat. Det är alltså helt omöjligt med: Tiu laboro mi pensas, ke estas malfacila. Man måste säga: Mi pensas, ke tiu laboro estas malfacila.

Ibland, om betydelsen tillåter det, kan man framhäva en satsdel i en bisats genom att använda ett framförställt adverbial med pri. Den satsdel som man önskar framhäva, lämnar man kvar på sin plats i bisatsen i form av ett pronomen eller ett tabellord, och i början av hela satsen sätter man det i form av ett adverbial med pri. Den framhävda saken uppträder alltså två gånger, en gång i huvudsatsen som adverbial med pri, och en gång som pronomen i sin sanna satsfunktion i bisatsen:

Ibland, när man behöver placera ett KI-ord i början av en sats men KI-ordet betydelsemässigt hör till bisatsen, kan resultatet bli mycket svårt att förstå. Lyckligtvis uppträder sådana problem mycket sällan i praktiken:

Man ska helt undvika sådana här satser, om bisatsen själv är en fråga, eftersom denna konstruktion blir för komplicerad: Ŝi demandis, ĉu mi ŝatas muzikon. → Kion ŝi demandis, ĉu mi ŝatas? Man måste säga Kion ŝi demandis? trots att detta är mindre specifikt, eller använda den lösning med pri som visas nedan.

Samma problem existerar med relativa (icke-frågande) KI-ord. Även sådana KI-ord placerar man i början av bisatsen. Om det relativa KI-ordet i verkligheten tillhör en bisats till bisatsen, kan missförstånd uppstå:

Ofta kan man istället först placera ett pri-adjektiv. Man lämnar KI-saken på sin plats i form av ett pronomen och använder ett adverbial med pri som frågeuttryck eller subjunktion:

Om KI-ordet fungerar som subjekt, kan man inte flytta det bort från bisatsen. Subjektet till verbet måste finnas i sin sats: Karlo diris, ke lia frato edziĝis. → Kiu Karlo diris, ke edziĝis? Diris verkar ha två subjekt, medan edziĝis verkar sakna subjekt. Använd istället en pri-lösning: Pri kiu Karlo diris, ke li edziĝis?